Praktiken över för denna gång

30h praktik over and done och inte ännu heller har jag några planer på att avsluta utbildningen. Fick uppleva tre lugna arbetspass, två dagsskift och ett nattskift, så alltid är det inte så bråttom som jag kanske fantiserat.

Plus till Åbos nödcentral för ett varmt välkomnande. Jag kände mig som hemma direkt. Trevliga (förhoppningsvis) kommande arbetskamrater! Alla orkade svara på våra frågor och ingen verkade känna sig besvärad av att det satt en studerande bakom med lurar på och "tjuvlyssnade".

Mycket finns det kvar att lära sig ännu och nu hoppas jag att det ska vara lättare att ta fasta på vilka saker som är viktiga under utbildningen. Det gäller trots allt att ha kunskap om fyra skilda verksamhetsområden; hälsovård, polis, brand och socialvård. Dessutom är det ju till fördel om man vet hur man sköter tekniken också. ;)

Imorgon blir det 3 + 30-års kalas i Strandby, ett lugnt kalas för min del då Kuopio åter kallar på söndagen. Tågbiljetten är bokad redan då jag uppskattar att få sitta i egen bänk på tåget. Kalla mig kräsen, men tycker faktiskt att det är jobbigt att dela bänk med främlingar. Då jag vet att Pendolino har några ensamma bänkar så passade jag på att fixa en sådan plats åt mig idag redan. Tåget far kl.16 och då är jag efter tågbyte i Tammerfors framme i Kuopio lite före kl.22. Sen buss 10km ut till Petonen och då är klockan redan galant halv elva så programmet är enkelt därefter, läggdags.

Det har varit riktigt skönt att få vara hemma en vecka och nu blir det ju faktiskt bara 3 veckor skola innan höstlovet, då jag åter får vara hemma en vecka, denna gång helt ledig.

Hann ju partaja lite denna gång då vi var med tävlingslagen på Septemberfestival. God mat och underbart sällskap som vanligt! I Nagu blev det lite "helliduudinas", dans och mycket umgänge. Alltid lika roligt att träffa många bekanta, som jag nu förstås ser ännu mera sällan av.

Jag har lovat syrran att lägga in lite foton från vår kämppä och om jag nu lyckas med konststycket att få in fotona så följer dom här...

Rummet från dörren sett. Vid fotändan av min säng finns rummets träningsredskap: ett par oanvända gångstavar.

Mitt skrivbord till vänster och sängen till höger. Har inrett min del av rummet med en ljusröd matta från IKEA samt ett fotografi av familjen på nattduksbordet. Visst ser det mysigt och inbjudande ut?!

I dörröppningen ser ni min rumskompis Sanna.

Till sist två bilder från vårt hemtrevliga gemensamma utrymme: köket/vardagsrummet. Vi gillar speciellt dom mjuka, sköna fåtöljerna runt bordet... Även färgsättningen i rummet är trevlig.

Jag tycks har fläckar på linsen, men jag tror man får ganska klart för sig hur det ser ut i alla fall.

Pressad till inlägg!

Har inte haft intresse att uppdatera bloggen på en tid, men nu känner jag ju då en viss press av en viss syster att jag så borde göra. Inget annat att göra än att ta skeden i vacker hand o fabulera...

Första provet undan i Viestiliikennetekniikka o måste ju ärligt säga att det verkligen gick över förväntningarna, 53/56 poäng o en femma. Nästa prov har vi inkommande fredag i Ammatilliset perusvalmiudet (AMPV), som kort o gott går ut på det jag i framtiden ska arbeta med. Får se om det provet lyckas lika bra (önsketänkande...).

Under veckan som gick kombinerade jag konditionssalsträning med 1km simning, så på motionsfronten har det gått bra. Skulle även gå o simma eller stavgå på torsdagen, men pga orsaker jag inte kunde påverka så fick det bli. Torsdagskvällen började nämligen med en säkerhetsföreläsning kl. 16.45. Vi hade ju nog våra aningar vad som komma skulle, men tror nog att vi trots det blev genuint överraskade att gänget hade satsat så mycket på att fixa vårat dop.

Kvällen inleddes som sagt med att vi fyra grupper, som inlett studierna nu på hösten samlades i auditoriet för att lyssna på en föreläsning om säkerhet i skolan och på internatet. Inledningsvis meddelade föreläsaren att säkerhetschefen tyvärr fått förhinder och att han skulle dra programmet istället. Tillika som föreläsaren berättade för oss alla hur vi dragit skam över skolan med vårt beteende på fritiden och på internatet så kastades bild efter bild upp skärmen. Någon bild visade väldigt dåligt städade lägenheter och någon annan hur en person t.ex. bröt mot en trafikregel i parkeringshuset. Då föreläsningen var över och sista sliden kom upp stod det att vi var välkomna på Kastajaiset, precis som vi anat!

Vi gavs 10min att gå och byta om till mellandräkter och därefter befinna oss utanför gymnastiksalen, kursvis, i alfabetisk ordning. Iom att vi är så några från vår kurs som bor på internatet, så ställde vi endast upp med 7 damer. Desto roligare hade vi dock!

Efter uppställningen marscherade samtliga kurser in i salen och ställde på nytt upp sig. Medan vi väntade på följande programpunkt tyckte arrangörerna att vi kunde göra lite kyykkyn och springa på ställe, detta allt medan publiken njöt av att beskåda vår uppvärmning. Själva tävlingsuppgiften bestod av att på 2 min klä av sig och av dessa plagg göra en så lång sammanhängde klädlina som möjligt. Till vår förstärkning fick vi den räddarkurs, som börjat redan tidigare i år, men som ännu inte döpts. Sagt och gjort! Hastigt byxor och blus bort och börja knyta ihop dem med dom andras. Tackade min lyckliga stjärna att jag inte använder strings då jag sen stod i strumpor, småbyxor och linne och väntade på medan arrangörerna mätte våra klädlinor. Det blev egentligen lite oklart hur det gick i tävlingen, men tror att vi vann på basen av publikens applåder. Det kunde alltså inte avgöras vem som annars vann då linorna brast på flera ställen.

Till näst följde räddarnas egen tävling, där tre kurser tävlade mot varann med att göra leukan. Iklädda blott kalsonger drog varenda lag tillsammans över 200 leukan och vi andra kunde inget annat göra än att sitta och beundra...

Höjdpunkten för kvällen blev då vi klädde på oss dubbla hjälmhuvor bakfram, så vi inget såg, satte brandhjälm på huvudet (denna rätt väg), brandbälten och handskar. Därefter kedjades vi fast i varandra med krokarna som hänger i bältena. Utan att alltså se något traskade vi sen fastkedjade i varandra på alla möjliga och omöjliga platser. Uppför trappor, in i en hiss, krypande (under brandbilar tror vi), ålande (på något slags bänk där man tvättar slangar, dvs ca 20m och med vatten strilande hela tiden), dykande (i typ pappersinsamlingskärl, vilket vi alltså inte visste förrän efteråt)...Under genomförandet kändes allt lite väl spännande, då åtminstone jag fasade för att vi leds till simbassängen och sen bara ramlar i alla i en enda hög ner i vattnet. Måste erkänna att jag var skiträdd för dykandet då jag i det skedet var helt slut och dyngsur efter att ha ålat mig fram 20m. Försökte be att inte behöva göra dykningen, men pojkarna var stenhårda, bad mig dra andan och nästan tryckte ner mig under vattnet. Då jag kom upp tänkte jag att det var över, men se nej, då skulle jag dyka en gång till! Då sades det att jag skulle ta ordentligt med luft då denna dykning är lite längre, vilket den ju inte var! Då sista dykningen var gjord togs hjälmen och hjälmhuvorna bort och i samma ögonblick var pressfotografen på plats. Säkert en härlig bild, då man såg ut som en dränkt katt...

Tänkte ju att programmet tar slut här, men vi fick i detta skede order att gå och byta om till torra kläder och snabbt infinna oss tillbaka för följande grej. Rusade iväg som små idioter, så snabbt vi kunde med tanke på mängden vatten som envist hängde kvar i kläder och skor. Torra kläder på och så tillbaka där knappt hundra personer står och funderar på hur det kan ta så länge för sju damer att byta om. Då vi nu alla äntligen var på plats så höll först en brandman tal för oss, sedan svor vi eden och till sist höjde vi alla en skål (som bestod av tomatsås med chili, som man inte fick spotta ut) så nu är även jag döpt i riktig brandmansanda. Å det ska jag säga att känns bra och det är något jag är mycket stolt över!!!

Nästa vecka fortsätter med i princip samma undervisning som denna vecka då vi haft AMPV på programmet. Vi har bekantat oss mera med ELS och i slutet av veckan övade vi oss att lokalisera folk i nöd på alla möjliga sätt. Måste tyvärr bara konstatera att jag suger på kartläsning så där måste jag öva mera, för att inte tala om hur man läser alla sjuhundra olika sätt som man kan skriva koordinater på. Vilken jubelidiot har kommit på dom alla? Måste väl räcka med ett fungerande system skulle man tycka?!