Vägkost...

Igår hade vi avslutning med fbk-damerna och jag blev minst sagt överraskad då jag plötsligt "uppvaktades" med en blomma. Dekorationen var minst sagt originell men mycket välbehövlig. Nu har jag pennor så det borde räcka. Tack mina kära damer! 

Opiskelupaikan vastaanottaminen Hätäkeskuspäivystäjäkurssi 24

Nu är det gjort! Blanketten att jag tar emot min studieplats är infaxad så nu får det bära eller brista!

Räddningsinstitutet ordnar övernattning gratis i "cellbostäder" (heter det så på svenska? soluasunto). I varje bostad finns tre stycken 2-personers rum, dvs 6 personer delar på en lägenhet. I gemensamma utrymmen finns kylskåp, spis, TV, WC, duschrum och torkskåp. I gemensam användning finns även en tvättstuga.

Eftersom jag inte är så pigg på att dela rum med någon så ringde jag studiesekreteraren och frågade om det finns möjlighet att få bo ensam. I normala fall delar man alltid rum, men om det råkar sig att vi blir udda så skulle hon försöka fixa så att jag får häcka ensam. Jag överlever ju väl nog fastän jag måste dela rum, men man kan ju alltid hoppas på det bästa! Vid den här åldern borde man ju få vissa förmåner...

Ikväll tar jag "farväl" av mina fbk-ungdomar och imorgon av fbk-damerna. Överlåter därmed även posten som vice ungdomsledare åt någon annan lycklig själ.

Ett steg närmare...

Efter att nu ha diskuterat med alla familjemedlemmar, utom djuren, så börjar det slutliga beslutet ta form. 


Måste ju faktiskt berätta att jag nästan kände mig som en blivande förstaklassist igår då jag köpte mig en ny penal o skoldagbok, där kan man lägga in egen pärm. Tycker ju nästan att jag borde köpa mig en ny skolväska också, men tror inte jag ska gå till överdrift nu ändå. ;)


Jag som aldrig bloggat innan o dessutom började försöka mig på Bloggers uppdaterade version var tvungen att begära hjälp av en minst sagt "icke-tålmodig-mamma-kan-du-inget-alls-tonåring". Hon visade mig vägen till den gamla versionen, som ju faktiskt är mycket lättare att hantera, så nu blev jag en hel del klokare. Tack T! 

Många tankar...

Mitt första blogginlägg ever! Vad skall det bli av detta?!?


Jag har redan en tid funderat på om jag borde börja blogga, men tanken har väl strandat på "för vem skulle jag skriva?". Nu gav syrran mig nyinspiration iom att jag blev antagen till hätäkeskuspäivystäjä-utbildningen i Kuopio. Om någon annan än syrran sen läser den är ju en annan sak, men kanske bloggen även kan bli en intressant historia att blicka tillbaka på?!


I skrivande stund är inte det slutliga beslutet ännu taget; åka till Kuopio eller inte? Många tankar o funderingar snurrar i huvudet... 


klarar barnen sig utan mig?  klarar jag mig utan barnen? klarar jag av att utbilda mig till nödcentralsdejour o sedan arbeta som en dylik? hur påverkas ekonomin?  frågorna tar inte slut i första taget; familj, släkt, vänner, hobbyn...


Jag brukar ju tänka att allt ordnar sig bara viljan finns o det tror jag att det gör om jag åker till Kuopio. Problem är till för att lösas. Jag har dessutom fått många puffar på vägen redan; "om du inte åker så ångrar du dig", "passa på medan du är ung ännu" m.m.


Konfunderad...