Allt möjligt och djurräddning

Nåja, nu då jag äntligen fattat vad mamma menade med sin kommentar på förra inlägget så kunde jag korrigera rätt datum på mitt höstlov, som alltså är 15-19.10.

VIRVE-skolningen börjar vara på bättre sidan, även om den tekniska biten fortfarande svävar några sfärer ovanför. Skulle vara duktig skolelev igår och göra några VIRVE-uppgifter, men det gick inte riktigt som jag planerat. Ny dator = inga Office-program, vilket betydde att jag hade lite svårt att läsa igenom materialet där svaren fanns. Inget att gråta över, fick svaren idag på lektionen och knaprade in dem vartefter. Laddade ner Open Office i morse så nu borde åtminstone det problemet vara löst.

Igår fick vi bekanta oss med vår riktiga arbetsstation, DWS, DispatcherWorkStation. Det viktigaste vi lärde oss var ju såklart det att vi kan "köra över" alla andra VIRVE-användare om vi behöver ;). Detta betyder alltså i praktiken att om någon använder sin VIRVE och diskuterar med någon annan så kan vi avbryta samtalet och berätta vårt ärende. Vi kan även om det behövs be om tystnad. Via DWSen ger vi även ut alarmen såklart. =)

Idag hade vi en överkonstapel från Polisskolan som gästande föreläsare. Han berättade vad utbildningen i Tammerfors kommer att gå ut på för vår del. Totalt kommer vi att tillbringa 13 veckor på Polisskolan i nästa år. 9 veckor framåt från 11.3 och 4 veckor i sept-okt. Skolvägen förkortas betydligt.

Eftersom vi ska bekanta oss med diverse myndigheter även ur fältets synvinkel så kommer vi att vara en vecka med polisen, en vecka på ambulansen och en dag med räddningsverket. I förra veckan inledde vi vår karriär på fältet med en halv dag första hjälp/delvård samt en halv dag förstahandssläckning. Ingetdera låter ju så märkvärdigt, men skolans övningsområde är det definitivt. 30ha stort med alla möjliga olycksscener, tom tågvagnar. Vi fick öva släcka med pulver- och koldioxidsläckare, som jag aldrig övat släcka med innan. Dessutom var elden i tunnan lite annan än den vi släckt på hemmaplan med släckningsfilt. Dagen vi var och släcka var dessutom solig och varm så det var måttligt svettigt att stå där ute i full släckningsmundering. Pulvret bländade och solen gassade, men roligt var det!

Igår hade vi första gången finska (som inte längre heter modersmål då det faktiskt finns flera sådana som jag) och jag hade fullt sjå att hålla mig vaken. Lärarinnan malde på och berättade väl närmast hur man gör skriftliga arbeten korrekt, med marginaler, källor m.m. Rekommenderar inte 4h finska en måndag eftermiddag. Huvudvärken släppte inte heller under dessa timmar så jag fick kasta mig på långsidan då jag kom "hem". 1,5h senare steg jag upp och jag kan lova att det inte var alldeles enkelt att få fatt i sömnen till natten. Känner mig inte riktigt på g idag heller, men idag har jag simning på programmet så då är det bara att ta bikinin i vacker hand och släpa sig till simhallen.

Imorgon är det onsdag och så har halva skolveckan gått åter. Kan åtminstone inte ännu klaga på att tiden blir lång här. Väckning 6.30. Frukost. Skola 8-16. Middag. Lite vila efter maten. Motion i någon form. Kvällsbit. Läggdags 22-22.30. Undrar när jag senast levt såhär hälsosamt?!? Riktigt såhär stelt är mitt program inte, men i stora drag. Däremellan funderar jag hur dom har det där hemma, ringer åt dem eller så ringer dom. Med Oskar har vi nu och då videosamtal så jag har även pratat med Nelly och Nala. Nala var inte riktigt med på noterna utan hon sprang iväg.

På tal om katter så blev söndagskvällen lite speciell då jag och två av mina klasskompisar snubblade över en påkörd katt. Trodde först att det var ett dött djur vid sidan av cykelvägen, men då katten lyfte på huvudet konstaterade vi hastigt att så inte var fallet. Katten hade inga ytliga skador, men då jag undersökte bakbenen kände jag att den hade ena bakbenet av. Dessutom andades katten väldigt ytligt och snabbt. Så vad göra? Där står vi tre damer utan någon som helst kännedom om hur man räddar djur i Kuopio. Vi valde "kilauta kaverille" och ringde en av klasskompisarna som bor här i Kuopio. Efter en olidligt lång väntan (lade en rock på katten för att värma den, pajade och pratade med den i tur och ordning, funderade på alternativet att ringa 112...) fick kompisen reda på hur vi skulle göra. Kompisen hoppade i bilen, kom och hämtade oss och katten och körde oss till Tuhatjalka, dit bakjouren och en skötare tagit sig under tiden. Katten fick smärtstillande, syre och röntgades. Diagnosen blev den jag redan tidigare delvis ställt, förutom att den antagligen också fått lungorna skadade. Jag gav mina kontaktuppgifter då vi såklart ville veta kattens öde. Katten hade inget halsband eller chip så någon ägare kunde inte nås. Ca 23.20 kom ett sms där det stod att kattens tillstånd försämrats och att allt slutat med eutanasi. De tackade för att vi hämtat katten och jag i min tur tackade för att de tog hand om katten. Vi hade inte hjärta att lämna katten och dö så om inte veterinären hade tagit emot den hade varit tvungna att ringa 112 och be polisen komma.