Huvudvärk, huvudvärk OCH mera huvudvärk!

Ja som rubriken säger så har jag lidit av huvudvärk, från o till i drygt en vecka nu. Nacken, skuldrorna o ryggen är som en batting o nu strålar det uppåt. Förra vecka måndag hade jag extra ont i huvudet o vi hade anatomi o fysiologi prov genast på morgonen. Då tänkte klyftiga jag att jag tar redigt med värkmedicin så att jag orkar skriva provet o står ut resten av skoldagen. Sagt o gjort, jag slängde in två Panacod på nästan tom mage o begav mig till skolan. Hade suttit en stund med provet framför mig då jag kände hur en ström av värme gick genom kroppen o armarna blev som blytung spagetti. Hade spagettikänslan stannat i armarna hade allt varit frid o fröjd, men den spred sig även till skallen. Huvudvärken övergick i en tung, dov känsla i huvudet o provet gick därefter. Allt jag någonsin vetat om mänskan var som bortblåst... Småningom blev jag illamående, vilket ännu senare på dagen blev ganska olidligt. Borde ha gått o lagt mig, men satt i klassrummet o stirrade framför mig medan dom andra gjorde diverse helknäppa röst-övningar. Hade jag inte mått så dåligt hade jag förmodligen skrattat ihjäl mig ;) Då skoldagen nått sitt slut gick jag o lade mig, med tjänstekläderna på. Normalt byter jag ju genast om bara jag kommer innanför dörren, men nu var det sängläge som gällde. Då jag senare såg mig i spegeln förstod jag bra varför en av mina kompisar tyckte jag såg blek ut. Vessans vita kakelväggar såg nästan granna ut i jämförelse. Efter en god stunds vila var jag redo för kvällens bibbadejour.

Dumheten tar ju inte slut här ännu! Nej, jag var ju tvungen o testa Panacoden ännu en gång! Men idag tog jag ändå bara en så illamåendet var inte lika kraftigt. Med facit i hand kan jag konstatera att Panacod inte är någon behaglig medicin så jag beställde tid till massage istället. I övermorgon ska jag till Kuopios massörskola o bli knådad. 50 min kostar 20e så priset är hyfsat. Nästa gång siktar jag kanske in mig på 80 min helmassage som kostar 30e. Inte speciellt dyrt det heller!

Jag har säkert tidigare nämnt mitt favoritämne, hallinto-oppi, som jag nu hittat en översättning på: förvaltningslära = förbannat-intressant-eller-så-int. suck o stön! vi har både prov o skriftlig uppgift att utföra i detta wunderbara ämne. den skriftliga uppgiften var jag nödgad att fråga om jag fick skriva den på svenska då jag knappt förstod vad lagtexten handlade om. skrev den på svenska idag o det var tusans mycket enklare. Nästan så enkelt att det blev riktigt roligt! =)

Vi håller som bäst på o går igenom räddningsväsendets alla uppdrag. Två lärare med på lektionerna som turas om att tala. Ena berättar saker ur nödcentralens synvinkel medan den andra berättar ur brandkårens synvinkel. Mycket intressant ämne! Vi får ta del av en massa nödsamtal som har med räddning att göra, vi får se bilder o höra storyn ur verkliga livet. Otroligt hur mycket två personer kan vara med om i ett liv!
Efter att ha hört berättelsen om mannen som satt fast bakom ratten på en krockad bil som börjat brinna så har även jag brandsläckare i bilen. Bilen började alltså brinna, mannen satt fastklämd o tack vare ett rådigt ingripande (o en brandsläckare i bilen) kunde branden släckas innan den spritt sig. Annars hade mannen brunnit upp med bilen.

Jag har även skaffat hem flera brandvarnare o mera börjat fundera på säkerhet överlag. Sonen funderade härom dagen säkert i sitt stilla sinne om mamma blivit neurotisk då han sa: hör du mamma, du borde nog int ha börja den där skolan...

I förra veckan deltog vi i skolans innebandyturnering. Förväntningarna var väldigt höga med tanke på att vi i princip hade ett renodlat damlag (två av matcherna hade vi en karl med). Motståndarna hade då i jämförelse med oss ganska stor betoning på det manliga könet o ännu till av den kategorin män, som inte har nån vidare kondis... Då vi kom till första matchen visade det sig att vi faktiskt skulle spela innebandy MED MÅLVAKT! Hmmm det hade vi missat... snabb överläggning... ingen ville gå i målet förutom jag så valet var enkelt. Följande problem var målvaktsutrustningen. I jumppasalens förråd hittade jag ett par splitternya byxor så det började bra, men resten av utrustningen var i princip färdigt inkörd, med färsk svett på köpet. Speciellt masken var fräsch, doften i all synnerhet o svetten som nästan rann ut därifrån... Nå efter matchen var den ännu våtare. Motståndarna måste ha varit fundersamma till hurudana personer som ställer sig i målet då jag fick frågan om jag blivit tvingad till målvakt eller om jag var där frivilligt...
Matcherna gick såklart över förväntningarna med så många mål att jag knappt kan räkna. Enda problemet var väl att bollen gick in bakom fel målvakt ;) Då vi andra kvällen i rad hade matcher började mina knän säga upp kontraktet så efter nästsista matchen kurerade jag mina knän med snö o två burana. För att lite klargöra så hade jag snön på knäna o buranan svalde jag, inte tvärtom ifall nån trodde så?! Vi spelade totalt 5 matcher, a´ 20 min på två dagar. Tungt men roligt o vi fick faktiskt beröm för att vi deltog. Roligaste matchen spelade vi mot den svenska räddningsmannakursen då vi förlorade endast 7-0.

20 skoldagar kvar så jullovet närmar sig!

Räddningsväsendet och tjänstekläder

Började idag läsa på terminens tredje prov som handlar om räddningsväsendet. Tack och lov är ämnet intressant även om det känns som lite överdrivet att behöva läsa om diverse räddningsfordon, hur dom ser ut,  vad dom väger, vad dom innehåller osv. Viktigt för oss är dock att känna till vad deras beteckningar står för. I Pargas har ju bilarna ännu dom gamla beteckningarna, men vi lär då alltså oss vad dom nya bokstäverna och numrorna står för. Det ligger ju för tusan en hel vetenskap bakom dem och till på köpet kör polis, brandkår och ambulanser med egna system. Förutom fordonen så kan jag snart titulera mig brandinspektör! Vi har lärt oss om olika byggnaders brandsäkerhet och deras brandsäkerhetsklassificeringar. Brandvarnare, sprinklersystem, nödutgångar, nödbelysning, you name it! Tänkte även börja extraknäcka som P3, speciellt vid olyckor med farliga ämnen. Tycker ju att man borde komma ganska långt om man kan alla 9 huvudklasser över farliga ämnen, eller hur? Sen vet jag också hur man vädrar ut röken från trappuppgångar och vad man kan avläsa från brandalarmcentraler (elller vad dom nu heter på svenska...). 

I måndags fick vi våra tjänstekläder och imorgon har vi premiär med att ha dem på till skolan. Äntligen smälter också vi in i miljön här. Man känner sig ganska udda här då i princip alla går i någon form av uniform.    

Alla vi här i kämppän testade kläderna nu på kvällen och jag kan lova att vi hade roligt. Våra tjänstekläder är mörkblåa och liknar så mycket på uniformerna dom har inom flygväsendet att vi galant skulle gå som flygkaptener hela högen. Valmistautukaa lentoon... Associationerna gick även till lapplisor, brandinspektörer, flottans amiraler... Till klädseln hör byxor (eller kjol, som jag inte har), skjorta, kavaj eller väst, svarta skor och duk (ser ut som en triangel kanske) runt halsen. Iklädda dessa måste vi även uppträda och föra oss korrekt, raka i ryggen och inte som gamla hösäckar. Intressant dag imorgon alltså. Vet dessutom vem som kommer att ha sendrag hela kvällen efter att ha gått ca 8h med klack, dock låg sådan. Nå, det är morgondagens problem. Får väl försöka mjuka upp fötterna i simhallen sen istället. Kan ju slänga mig i bubbelpoolen och spana in någon tjusig brandman som plaskar i bassängen. Det blir man först svettig av... ;)

Till sist kan jag ju nämna resultatet i mitt senaste prov. Var ju inte helt supernöjd, men så är jag ju också lite kräsen. Hade åtminstone 2 helt dumma svar som jag ju borde ha fixat, men aina ei voi voittaa... 26p/32p gav mig 3,75 i vitsord så det var ju godkänt i alla fall. =)

Time flies...

Oj, det har tydligen blivit någon dag sen senaste blogginlägget. Har t.o.m. hunnit provköra mina gångstavar sen dess. Visserligen med den påföljden att jag blev lite invalidiserad i högra höften, men efter ett par dagars klinkande gick det redan bättre.

Ikväll har jag i kimppa med tre klasskompisar gjort ett grupparbete som handlar om hur man bemöter en medvetslös patient inom första vården (ensihoidon porrastettu järjestelmä, eller någo ditåt...). Lite komiskt att lära sig en massa här på finska som jag sedan inte klarar av att översätta till svenska... Nå hur som helst så spårade det ut lite emellanåt och vi försökte lägga näsmagsond med hjälp av defibrillatorn, endast i teorin dock. Grejen var alltså den att i samma ögonblick som man ger elchocken så pillar man sonden på plats.

Har intressanta ämnen på gång i skolan. Anatomi och fysiologi, som jag alltid gillat, men som tyvärr nog gått lite för djupt då vi t.o.m. varit nere på cellnivå. Lite överkurs alltså. Vi har även haft lite brandfysik och fått ta del av några experiment i kemilabbet. Visste ni att kakao kan antändas? Sen har vi lärt oss vad brandbilarnas beteckningar betyder samt hur bilarna ser ut. Sistnämnda var verkligen spännande och för mig helt unikt ;)! Inte för det, här finns det bilar joka lähtöön, inte bara vanliga släckningsbilar och faktiskt så finns det flera bilar att välja på än 11, 13, 16 osv. Har även ett mindre behagligt ämne på gång som heter Hallinto-oppi. Kan inte ens översätta det just nu och än mindre orkar jag förstå ämnet. Då det gäller lagar etc. så är det definitivt lättare att lära sig det på eget modersmål.

Vi hade andra provet i förra veckan i Ammatilliset perusvalmiudet, som ju direkt har med vårt yrke att göra. Borde ha gått riktigt bra, men slutliga resultatet vet jag då provet returneras måndagen efter höstlovet.

What else? Tre skoldagar kvar denna vecka och sen blir det en vecka höstlov. Det ska bli riktigt skönt även om jag inte ännu heller haft några problem att varje söndag ta mig till Kuopio. Efter höstlovet har vi bara 8 skolveckor kvar så är denna termin slut. Snabbt går det undan!

Jag måste ju åter dela med mig av mina bedrifter också och tipsa er om sådant man bör undvika. Då jag nu på kvällen kom tillbaka till skolan så talade jag i telefon tillika som jag traskade uppför trapporna till vad jag trodde var vår våning. I själva verket vek jag av från trapporna redan på andra våningen och började gå mot vår lägenhet. Gick säkert förbi ca 5-6 innan jag fattade att jag var på fel våning. Funderade nog varför det inget stod på brevinkasten... På vår våning hittar man nämligen "Taalasmaa", "Mervi ja Matti Nykänen" samt på vår dörr "Sulo VPK Vilén". Vände på klacken och tassade tillbaka till trappuppgången, gick en trappa upp och kom rätt. Summerar detta med att man inte ska prata i telefon tillika som man tar sig hemåt. På detta vis kan man även undvika att behöva känna sig måttligt dum!

Praktiken över för denna gång

30h praktik over and done och inte ännu heller har jag några planer på att avsluta utbildningen. Fick uppleva tre lugna arbetspass, två dagsskift och ett nattskift, så alltid är det inte så bråttom som jag kanske fantiserat.

Plus till Åbos nödcentral för ett varmt välkomnande. Jag kände mig som hemma direkt. Trevliga (förhoppningsvis) kommande arbetskamrater! Alla orkade svara på våra frågor och ingen verkade känna sig besvärad av att det satt en studerande bakom med lurar på och "tjuvlyssnade".

Mycket finns det kvar att lära sig ännu och nu hoppas jag att det ska vara lättare att ta fasta på vilka saker som är viktiga under utbildningen. Det gäller trots allt att ha kunskap om fyra skilda verksamhetsområden; hälsovård, polis, brand och socialvård. Dessutom är det ju till fördel om man vet hur man sköter tekniken också. ;)

Imorgon blir det 3 + 30-års kalas i Strandby, ett lugnt kalas för min del då Kuopio åter kallar på söndagen. Tågbiljetten är bokad redan då jag uppskattar att få sitta i egen bänk på tåget. Kalla mig kräsen, men tycker faktiskt att det är jobbigt att dela bänk med främlingar. Då jag vet att Pendolino har några ensamma bänkar så passade jag på att fixa en sådan plats åt mig idag redan. Tåget far kl.16 och då är jag efter tågbyte i Tammerfors framme i Kuopio lite före kl.22. Sen buss 10km ut till Petonen och då är klockan redan galant halv elva så programmet är enkelt därefter, läggdags.

Det har varit riktigt skönt att få vara hemma en vecka och nu blir det ju faktiskt bara 3 veckor skola innan höstlovet, då jag åter får vara hemma en vecka, denna gång helt ledig.

Hann ju partaja lite denna gång då vi var med tävlingslagen på Septemberfestival. God mat och underbart sällskap som vanligt! I Nagu blev det lite "helliduudinas", dans och mycket umgänge. Alltid lika roligt att träffa många bekanta, som jag nu förstås ser ännu mera sällan av.

Jag har lovat syrran att lägga in lite foton från vår kämppä och om jag nu lyckas med konststycket att få in fotona så följer dom här...

Rummet från dörren sett. Vid fotändan av min säng finns rummets träningsredskap: ett par oanvända gångstavar.

Mitt skrivbord till vänster och sängen till höger. Har inrett min del av rummet med en ljusröd matta från IKEA samt ett fotografi av familjen på nattduksbordet. Visst ser det mysigt och inbjudande ut?!

I dörröppningen ser ni min rumskompis Sanna.

Till sist två bilder från vårt hemtrevliga gemensamma utrymme: köket/vardagsrummet. Vi gillar speciellt dom mjuka, sköna fåtöljerna runt bordet... Även färgsättningen i rummet är trevlig.

Jag tycks har fläckar på linsen, men jag tror man får ganska klart för sig hur det ser ut i alla fall.

Pressad till inlägg!

Har inte haft intresse att uppdatera bloggen på en tid, men nu känner jag ju då en viss press av en viss syster att jag så borde göra. Inget annat att göra än att ta skeden i vacker hand o fabulera...

Första provet undan i Viestiliikennetekniikka o måste ju ärligt säga att det verkligen gick över förväntningarna, 53/56 poäng o en femma. Nästa prov har vi inkommande fredag i Ammatilliset perusvalmiudet (AMPV), som kort o gott går ut på det jag i framtiden ska arbeta med. Får se om det provet lyckas lika bra (önsketänkande...).

Under veckan som gick kombinerade jag konditionssalsträning med 1km simning, så på motionsfronten har det gått bra. Skulle även gå o simma eller stavgå på torsdagen, men pga orsaker jag inte kunde påverka så fick det bli. Torsdagskvällen började nämligen med en säkerhetsföreläsning kl. 16.45. Vi hade ju nog våra aningar vad som komma skulle, men tror nog att vi trots det blev genuint överraskade att gänget hade satsat så mycket på att fixa vårat dop.

Kvällen inleddes som sagt med att vi fyra grupper, som inlett studierna nu på hösten samlades i auditoriet för att lyssna på en föreläsning om säkerhet i skolan och på internatet. Inledningsvis meddelade föreläsaren att säkerhetschefen tyvärr fått förhinder och att han skulle dra programmet istället. Tillika som föreläsaren berättade för oss alla hur vi dragit skam över skolan med vårt beteende på fritiden och på internatet så kastades bild efter bild upp skärmen. Någon bild visade väldigt dåligt städade lägenheter och någon annan hur en person t.ex. bröt mot en trafikregel i parkeringshuset. Då föreläsningen var över och sista sliden kom upp stod det att vi var välkomna på Kastajaiset, precis som vi anat!

Vi gavs 10min att gå och byta om till mellandräkter och därefter befinna oss utanför gymnastiksalen, kursvis, i alfabetisk ordning. Iom att vi är så några från vår kurs som bor på internatet, så ställde vi endast upp med 7 damer. Desto roligare hade vi dock!

Efter uppställningen marscherade samtliga kurser in i salen och ställde på nytt upp sig. Medan vi väntade på följande programpunkt tyckte arrangörerna att vi kunde göra lite kyykkyn och springa på ställe, detta allt medan publiken njöt av att beskåda vår uppvärmning. Själva tävlingsuppgiften bestod av att på 2 min klä av sig och av dessa plagg göra en så lång sammanhängde klädlina som möjligt. Till vår förstärkning fick vi den räddarkurs, som börjat redan tidigare i år, men som ännu inte döpts. Sagt och gjort! Hastigt byxor och blus bort och börja knyta ihop dem med dom andras. Tackade min lyckliga stjärna att jag inte använder strings då jag sen stod i strumpor, småbyxor och linne och väntade på medan arrangörerna mätte våra klädlinor. Det blev egentligen lite oklart hur det gick i tävlingen, men tror att vi vann på basen av publikens applåder. Det kunde alltså inte avgöras vem som annars vann då linorna brast på flera ställen.

Till näst följde räddarnas egen tävling, där tre kurser tävlade mot varann med att göra leukan. Iklädda blott kalsonger drog varenda lag tillsammans över 200 leukan och vi andra kunde inget annat göra än att sitta och beundra...

Höjdpunkten för kvällen blev då vi klädde på oss dubbla hjälmhuvor bakfram, så vi inget såg, satte brandhjälm på huvudet (denna rätt väg), brandbälten och handskar. Därefter kedjades vi fast i varandra med krokarna som hänger i bältena. Utan att alltså se något traskade vi sen fastkedjade i varandra på alla möjliga och omöjliga platser. Uppför trappor, in i en hiss, krypande (under brandbilar tror vi), ålande (på något slags bänk där man tvättar slangar, dvs ca 20m och med vatten strilande hela tiden), dykande (i typ pappersinsamlingskärl, vilket vi alltså inte visste förrän efteråt)...Under genomförandet kändes allt lite väl spännande, då åtminstone jag fasade för att vi leds till simbassängen och sen bara ramlar i alla i en enda hög ner i vattnet. Måste erkänna att jag var skiträdd för dykandet då jag i det skedet var helt slut och dyngsur efter att ha ålat mig fram 20m. Försökte be att inte behöva göra dykningen, men pojkarna var stenhårda, bad mig dra andan och nästan tryckte ner mig under vattnet. Då jag kom upp tänkte jag att det var över, men se nej, då skulle jag dyka en gång till! Då sades det att jag skulle ta ordentligt med luft då denna dykning är lite längre, vilket den ju inte var! Då sista dykningen var gjord togs hjälmen och hjälmhuvorna bort och i samma ögonblick var pressfotografen på plats. Säkert en härlig bild, då man såg ut som en dränkt katt...

Tänkte ju att programmet tar slut här, men vi fick i detta skede order att gå och byta om till torra kläder och snabbt infinna oss tillbaka för följande grej. Rusade iväg som små idioter, så snabbt vi kunde med tanke på mängden vatten som envist hängde kvar i kläder och skor. Torra kläder på och så tillbaka där knappt hundra personer står och funderar på hur det kan ta så länge för sju damer att byta om. Då vi nu alla äntligen var på plats så höll först en brandman tal för oss, sedan svor vi eden och till sist höjde vi alla en skål (som bestod av tomatsås med chili, som man inte fick spotta ut) så nu är även jag döpt i riktig brandmansanda. Å det ska jag säga att känns bra och det är något jag är mycket stolt över!!!

Nästa vecka fortsätter med i princip samma undervisning som denna vecka då vi haft AMPV på programmet. Vi har bekantat oss mera med ELS och i slutet av veckan övade vi oss att lokalisera folk i nöd på alla möjliga sätt. Måste tyvärr bara konstatera att jag suger på kartläsning så där måste jag öva mera, för att inte tala om hur man läser alla sjuhundra olika sätt som man kan skriva koordinater på. Vilken jubelidiot har kommit på dom alla? Måste väl räcka med ett fungerande system skulle man tycka?!

Snabbis!

Hahaa, nu trodde ni jag skulle skriva något snuskigt! =) Nope, tänkte närmast göra ett kort inlägg innan dagens första lektion börjar.

Fredag igen! Veckan har gått fort åter och fredagen började med två håltimmar åter då det stod svenska på läseordningen. Var tvungen att skippa morgonträningen då jag inte känner mig riktigt kry. Inget värre än lite flu på gång, men har lärt mig att det lönar sig att vila ordentligt i början så blir man fortare frisk.

Har i tre veckors tid lidit av eksem runt munnen och härom dagen slog det mig då jag satt vid matbordet med en hög med riven morot framför mig, att jag högst antagligen är allergisk för morot. Har ju inte märkt av det tidigare, men här serveras nästan dagligen riven morot så har ju blivit mycket mera utsatt för det. Så har nu varit tvungen att lämna bort moroten och nu verkar det faktiskt som om utslagen håller på och torkar bort. Allt ska man nu vara med om också vid min ringa ålder. ;)

Idag blir det att göra ett nytt försök med tåget kl. 14.12 och fan ta det tåget om jag inte kommer hem i tid idag! Har sällskap ända till Tammerfors av två klasskompisar. Ena är min rumskompis och andra är vårt senaste tillskott i klassen, en dam från Hämeenlinna (som är Tavastehus, eller?). Detta betyder att vi nu är 24 st i klassen, full styrka.

Allt möjligt och djurräddning

Nåja, nu då jag äntligen fattat vad mamma menade med sin kommentar på förra inlägget så kunde jag korrigera rätt datum på mitt höstlov, som alltså är 15-19.10.

VIRVE-skolningen börjar vara på bättre sidan, även om den tekniska biten fortfarande svävar några sfärer ovanför. Skulle vara duktig skolelev igår och göra några VIRVE-uppgifter, men det gick inte riktigt som jag planerat. Ny dator = inga Office-program, vilket betydde att jag hade lite svårt att läsa igenom materialet där svaren fanns. Inget att gråta över, fick svaren idag på lektionen och knaprade in dem vartefter. Laddade ner Open Office i morse så nu borde åtminstone det problemet vara löst.

Igår fick vi bekanta oss med vår riktiga arbetsstation, DWS, DispatcherWorkStation. Det viktigaste vi lärde oss var ju såklart det att vi kan "köra över" alla andra VIRVE-användare om vi behöver ;). Detta betyder alltså i praktiken att om någon använder sin VIRVE och diskuterar med någon annan så kan vi avbryta samtalet och berätta vårt ärende. Vi kan även om det behövs be om tystnad. Via DWSen ger vi även ut alarmen såklart. =)

Idag hade vi en överkonstapel från Polisskolan som gästande föreläsare. Han berättade vad utbildningen i Tammerfors kommer att gå ut på för vår del. Totalt kommer vi att tillbringa 13 veckor på Polisskolan i nästa år. 9 veckor framåt från 11.3 och 4 veckor i sept-okt. Skolvägen förkortas betydligt.

Eftersom vi ska bekanta oss med diverse myndigheter även ur fältets synvinkel så kommer vi att vara en vecka med polisen, en vecka på ambulansen och en dag med räddningsverket. I förra veckan inledde vi vår karriär på fältet med en halv dag första hjälp/delvård samt en halv dag förstahandssläckning. Ingetdera låter ju så märkvärdigt, men skolans övningsområde är det definitivt. 30ha stort med alla möjliga olycksscener, tom tågvagnar. Vi fick öva släcka med pulver- och koldioxidsläckare, som jag aldrig övat släcka med innan. Dessutom var elden i tunnan lite annan än den vi släckt på hemmaplan med släckningsfilt. Dagen vi var och släcka var dessutom solig och varm så det var måttligt svettigt att stå där ute i full släckningsmundering. Pulvret bländade och solen gassade, men roligt var det!

Igår hade vi första gången finska (som inte längre heter modersmål då det faktiskt finns flera sådana som jag) och jag hade fullt sjå att hålla mig vaken. Lärarinnan malde på och berättade väl närmast hur man gör skriftliga arbeten korrekt, med marginaler, källor m.m. Rekommenderar inte 4h finska en måndag eftermiddag. Huvudvärken släppte inte heller under dessa timmar så jag fick kasta mig på långsidan då jag kom "hem". 1,5h senare steg jag upp och jag kan lova att det inte var alldeles enkelt att få fatt i sömnen till natten. Känner mig inte riktigt på g idag heller, men idag har jag simning på programmet så då är det bara att ta bikinin i vacker hand och släpa sig till simhallen.

Imorgon är det onsdag och så har halva skolveckan gått åter. Kan åtminstone inte ännu klaga på att tiden blir lång här. Väckning 6.30. Frukost. Skola 8-16. Middag. Lite vila efter maten. Motion i någon form. Kvällsbit. Läggdags 22-22.30. Undrar när jag senast levt såhär hälsosamt?!? Riktigt såhär stelt är mitt program inte, men i stora drag. Däremellan funderar jag hur dom har det där hemma, ringer åt dem eller så ringer dom. Med Oskar har vi nu och då videosamtal så jag har även pratat med Nelly och Nala. Nala var inte riktigt med på noterna utan hon sprang iväg.

På tal om katter så blev söndagskvällen lite speciell då jag och två av mina klasskompisar snubblade över en påkörd katt. Trodde först att det var ett dött djur vid sidan av cykelvägen, men då katten lyfte på huvudet konstaterade vi hastigt att så inte var fallet. Katten hade inga ytliga skador, men då jag undersökte bakbenen kände jag att den hade ena bakbenet av. Dessutom andades katten väldigt ytligt och snabbt. Så vad göra? Där står vi tre damer utan någon som helst kännedom om hur man räddar djur i Kuopio. Vi valde "kilauta kaverille" och ringde en av klasskompisarna som bor här i Kuopio. Efter en olidligt lång väntan (lade en rock på katten för att värma den, pajade och pratade med den i tur och ordning, funderade på alternativet att ringa 112...) fick kompisen reda på hur vi skulle göra. Kompisen hoppade i bilen, kom och hämtade oss och katten och körde oss till Tuhatjalka, dit bakjouren och en skötare tagit sig under tiden. Katten fick smärtstillande, syre och röntgades. Diagnosen blev den jag redan tidigare delvis ställt, förutom att den antagligen också fått lungorna skadade. Jag gav mina kontaktuppgifter då vi såklart ville veta kattens öde. Katten hade inget halsband eller chip så någon ägare kunde inte nås. Ca 23.20 kom ett sms där det stod att kattens tillstånd försämrats och att allt slutat med eutanasi. De tackade för att vi hämtat katten och jag i min tur tackade för att de tog hand om katten. Vi hade inte hjärta att lämna katten och dö så om inte veterinären hade tagit emot den hade varit tvungna att ringa 112 och be polisen komma.

Första skolveckan...

Fortfarande utan eget nät i Kuopio så det blir att blogga mera sällan än jag planerat tillsvidare, men här hemma går det bra.

Som sagt, första skolveckan till ända och idag åker jag då med tåg tillbaka till Kuopio igen. Inga långa lyxiga veckoslut precis, men hem kommer jag såklart för det.

Första veckan i Kuopio förlöpte bra. Efter att då ha våldgästat rum nummer 1 första natten så blev rumsfördelningen nästan en följetong. Efter en natt ensam i mitt eget (riktiga) rum så meddelade kansliet att vi måste "tiivistää", dvs hon jag sov med första natten har nu flyttat in i mitt rum. Till näst väntar vi på order att byta plats med dem i rum 2... ;)

Vi hade klädprovning mitt i veckan så nu är våra tjänstekläder beställda och vi får bara hoppas att de kommer innan vi blir utexaminerade. Till saken hör att alla i skolan använder skoluniform = tjänstekläder. Det gör ju morgnarna mycket lättare då man inte behöver fundera vad man ska klä på sig just den dagen. Dessa kläder är de samma som används på nödcentralerna, så vi har liksom arbetskläder färdigt. Tack och lov betalar skolan kläderna nuförtiden då en uppsättning består av: ytterkappa, halsduk och hatt, 2 par långbyxor, 4 skjortor, 1 kavaj, 1 väst och 1 "kravatt". Inhemska kläder som även förlängs eller förkortas efter behov.

Eftersom jag bestämt mig att börja motionera mera så passade jag på att testa simhallen, som ligger ett stenkast från skolan. Första gången var jag tvungen att sluta efter dryga 700m då tårna började spreta åt alla håll. Fick alltså sendrag/kramp i fötterna pga ovana att simma. Försökte lite tänja och fortsätta simma, men det blev det inget av. Sista 50 metrarna försökte jag se van ut och simmade utan att så mycket som ens vifta på tårna. Andra gången jag var och simmade gick betydligt bättre och jag kunde plaska 1 km som planerat.

På undervisningsfronten har det varit ganska lugnt med många och långa raster varvat med info om utbildningen och skolan. Det som kanske varit det viktigaste denna vecka var VIRVE-skolningen, dvs hur man använder VIRVE-luren. Duktiga jag klarade av att INTE trycka på röda knappen! Detta har då hänt en gång på riktigt... att jag tryckte alltså...

Kan inte annat säga än att vårt cellgäng verkar fungera bra ihop. Ingen saknar humor och duschturerna har gått bra. Gänget består av tre unga damer och en mycket ung dam, dvs vi unga är födda -73, -74 och -75 och hon mycket unga är född -91.

Vi fick info härom veckan att vi kommer att ha praktik vecka 38. Praktiken är en möjlighet att få vara på nödcentralen och bekanta sig med arbetet där för att sedan kunna i ett så tidigt skede som möjligt avgöra om det kommande yrket är det rätta eller inte. Hoppas verkligen på att jag får vara i Åbo den veckan. 15-19.10 har vi höstlov så då får jag också vara hemma.

Fick beslutet från Utbildningsfonden så nu vet jag att jag åtminstone kommer att få lite pengar under studietiden. Inget man blir rik på, men betydligt mera än det "vanliga" studiestödet. Maten är ju som jag tidigare berättat gratis och då skolan dessutom är 10km från centrum så blir det inte av att shoppa heller.

Nu måste jag börja förbereda mig för avfärd. Åker med 13.15 tåget idag och ska försöka hinna skaffa mig VRs studiekort i Åbo innan dess så att jag får tågresorna till halva priset i fortsättningen.

Första dagen undan...

Huh, huh!! Vad annat kan jag säga i detta skede?!

Körde bil ca 6h upp till Kuopio igår så nu är jag här och har dessutom första skoldagen undan.

Lyckades ju klåpa till det redan igår då jag gladeligen stövlade in i rum nummer 1 (på nyckelknippan fanns en etta jo...) och ordnade mina saker på plats, bäddade sängen och småningom gick och lade mig. På kvällen fick jag en underlig känsla om jag är i rätt rum, men funderade inte desto mera på saken. På morgonen diskuterade jag detta med min rumskamrat och sa att jag nog måste kolla om nyckeln passar. Tadaa, se det gjorde den inte!! Mitt rum är numera nummer 3 (även den nummern fanns i nyckelknippan...). Turligt nog visade det sig under dagens lopp att jag åtminstone tillsvidare få bo ensam i mitt rum, så även damen jag försökte bo med natten innan. Vi är alltså fyra damer i vår lägenhet nu istället för sex. Betydligt lättare att organisera duschturerna! Landet är ganska bra representerat redan i vår cell på fyra personer då vi är från Sastamala, Seinäjoki, Kalajoki och Pargas. Tror vi kommer att trivas riktigt bra ihop!

Efter en lång och informationsrik dag tänkte jag först kasta mig raklång på sängen, men kom fram till att dit blir jag säkert i så fall så jag beslöt mig för att gå ut och spana in området. Promenaden blev 1,5h lång och nu har jag blåsor under fötterna... Förutom blåsorna och motion hittade jag en simhall ett stenkast härifrån samt några affärer och idag blev Lidl mitt shoppingmål. Hittade grädde och bär så kvällen är räddad! Behöver ju sist och slutligen inte handla så mycket mat iom att vi får frukost, lunch och middag gratis i skolan.

Är själv utan nätförbindelse då min dongel inte ännu kommit, men har en trevlig rumsgranne som låter mig parasitera på hennes. Så fort jag får min egen ska jag försöka lägga upp lite bilder av vår sparsamt inredda våning, som faktiskt genomgått ett ansiktslyft under sommaren. Köket t.ex. är sprillans nytt med ny spis, spisfläkt och nya köksskåp.

Återkommer med vad jag lär mig, just nu är allt lite svävande... är nöjd att ha överlevt en dag på främmande ort utan familjen. Tur att det är fredag snart...

En vecka kvar till skolstart...

Efter en mycket aktiv vecka är det då en vecka kvar tills jag åker upp till Kuopio och Räddningsinstitutet.

Veckan inleddes med att sonen fick en ny cykel, vilket ledde till att jag släpades med på diverse cykelturer hela veckan, vissa dagar flera gånger. Pricken på i:et blev cykelturen som vi tog till Mustfinnstranden igår, ca 13km. Där njöt vi av en av sommarens härligaste dagar och till och med jag tog mig ett dopp! Kvällen förvandlades senare till en mardröm då sommarens värsta (mitt livs värsta) åskväder tog över. Hoppas innerligen att jag inte behöver uppleva ett liknande...

I fredags gjorde vi, mina barn, ett bonusbarn och syster yster med sina barn, Särkänniemi farligt. Åkte hemifrån ca 8.30 och var hemma kort efter midnatt, så man kan säga att vi utnyttjade hela dagen till att ha roligt. Det blev Angry Birds Land, delfinshow, akvarium, Näsinneula och så givetvis diverse attraktioner. Speciellt barnen åkte i alla möjliga manicker medan jag hellre valde att titta på, men hittade ju nog en liten favorit i Angry Birds Ride. Lämplig fart och höjd för mig som avskyr berg- och dalbanor!

Denna dag har gått åt till att packa! Ingen lätt uppgift att packa både för en veckas familjekurs och för Kuopio. Hinner ju inte byka på söndagen då vi kommer hem från Högsand så har ju fått fundera lite mera på vilka kläder som ska vart. Men nu borde det mesta vara under kontroll, åtminstone hoppas jag det!

Siktar nu in mig på ADHD-kursen och ser fram emot att få lära mig något nytt och givande tills följande utmaning tar över den 6 augusti...

Sista arbetsdagen!

Då kom då den dagen till slut, den sista arbetsdagen! Jag får ju hoppas att jag om ca 1,5 år får en ny arbetsplats, men innan det kan bli verklighet måste jag skaffa mig en ny utbildning. Räknade idag att det bara är 23 dagar kvar tills jag sitter på skolbänken i Kuopio... jag som inte ens hunnit bli riktigt nervös ännu. ;)

Nu ska jag försöka njuta av tre semesterveckor innan allvaret kör igång på riktigt. Imorgon ska jag och slejkas med mor, syster och döttrar. Har stora förväntningar efter alla rosor teaterföreställningen fått. Därefter blir det 4- årskalas hos min brorsdotter.

Även om det egentligen inte har så stor betydelse så hoppas jag ju ändå att vädret kunde hållas på torrare sidan några veckor framöver. Jag har massvis att göra på insidan, men om vädret är vackert har jag orsak att vara ute istället. =)

På listan "att göra" finns även införskaffande av två hänglås, vet inte till vad och passfoto till studiekortet. Ska försöka att inte lämna det till sista minut...

"Psykiskt" testresultat

Det händer ju inte så mycket på studiefronten för tillfället, så då blir det ju även ganska lugnt här på bloggen.

Skickade i förra veckan efter testresultatet för psykiska testet o fick svaret redan igår i postlådan. Högst upp till höger står att svaret är KONFIDENTIELLT. Tycker ju nog ärligt talat att resultatet inte var särskilt uttömmande...blev alltså inte mycket klokare iom att svaret inte berättade något om hur psykologen värderat intervjun.

Resultatet består av sju delar o det mäter härledningsförmåga och inlärningsprocess. Skalan är från 1-5, där 1 är klart svagare än medeltalet, 2 svagare än medeltalet, 3 medeltal, 4 bättre än medeltalet o 5 klart bättre än medeltalet.

Resultatet är på finska, men jag har gjort en egen översättning på de olika delarna:
- språkliga uppgifter 2 (där jag ju tror att resultatet måste ha påverkats av att mitt modersmål är svenska)
- matematiska uppgifter 5
- koncentrationsförmåga 4
- mekanisk-tekniska härledningsuppgifter 3
- "hörförståelse" 3 (även detta upplevde jag lite knepigt, det var alltså inte hörförståelse som man har i grundskolan)
- "läsförståelse" 3 (jobbig som bara va, bestående av ett kompendium med en massa olika artiklar, där man skulle plocka ut olika teman m.m.)
- grupparbete 4

Dessa vitsord bildar sedan tillsammans med psykologintervjun mitt lämplighetsvitsord, som var 3. Detta resultat är då "keskitasoa oleva soveltuvuus", dvs medelklass. Skalan var här 1-6. Skulle vara intressant att se hur vitsorden fördelats o om någon faktiskt når upp till en 6. För min del kan jag tro att familjesituationen påverkade i negativ riktning, men detta får jag inte bekräftat. I slutändan spelar ju detta resultat inte så stor roll. Hade jag däremot fått en 1 eller 2 så hade jag "diskats" direkt.

Idag har jag även postat dokumentet där jag tar emot min häckningsplats i skolan.

Läseordning

Tack vare en blivande studiekamrat fick jag reda på att höstens läseordningar finns på nätet, så nu vet jag lite mera hur året kommer att se ut.

En positiv överraskning var det att vi kommer att ha en vecka höstlov i mitten på oktober samt ett par-tre lediga fredagar. Resten är ju närstudier, men varje extra dag hemma är ju ett plus.

Måndagen den 6.8 kör allvaret igång kl. 9.00 med Johdatus opintoihin hela långa dagen till kl. 17.15. Ingen mjukstart här alltså ;) Fredagarna kommer att vara lite kortare så jag hinner bra hem med femmans tåg.

Det kommer onekligen att bli en intressant söndag som jag åker upp till Kuopio. Samma dag kommer jag nämligen hem från en en veckas ADHD-anpassningskurs i Högsand. Får väl åka hem från Högsand lite tidigare så att jag sen hinner upp till skolan. Tänker undantagsvis ta bilen med mig då, för jag antar att det blir att släpa på lite mera saker den första gången.

Vägkost...

Igår hade vi avslutning med fbk-damerna och jag blev minst sagt överraskad då jag plötsligt "uppvaktades" med en blomma. Dekorationen var minst sagt originell men mycket välbehövlig. Nu har jag pennor så det borde räcka. Tack mina kära damer! 

Opiskelupaikan vastaanottaminen Hätäkeskuspäivystäjäkurssi 24

Nu är det gjort! Blanketten att jag tar emot min studieplats är infaxad så nu får det bära eller brista!

Räddningsinstitutet ordnar övernattning gratis i "cellbostäder" (heter det så på svenska? soluasunto). I varje bostad finns tre stycken 2-personers rum, dvs 6 personer delar på en lägenhet. I gemensamma utrymmen finns kylskåp, spis, TV, WC, duschrum och torkskåp. I gemensam användning finns även en tvättstuga.

Eftersom jag inte är så pigg på att dela rum med någon så ringde jag studiesekreteraren och frågade om det finns möjlighet att få bo ensam. I normala fall delar man alltid rum, men om det råkar sig att vi blir udda så skulle hon försöka fixa så att jag får häcka ensam. Jag överlever ju väl nog fastän jag måste dela rum, men man kan ju alltid hoppas på det bästa! Vid den här åldern borde man ju få vissa förmåner...

Ikväll tar jag "farväl" av mina fbk-ungdomar och imorgon av fbk-damerna. Överlåter därmed även posten som vice ungdomsledare åt någon annan lycklig själ.

Ett steg närmare...

Efter att nu ha diskuterat med alla familjemedlemmar, utom djuren, så börjar det slutliga beslutet ta form. 


Måste ju faktiskt berätta att jag nästan kände mig som en blivande förstaklassist igår då jag köpte mig en ny penal o skoldagbok, där kan man lägga in egen pärm. Tycker ju nästan att jag borde köpa mig en ny skolväska också, men tror inte jag ska gå till överdrift nu ändå. ;)


Jag som aldrig bloggat innan o dessutom började försöka mig på Bloggers uppdaterade version var tvungen att begära hjälp av en minst sagt "icke-tålmodig-mamma-kan-du-inget-alls-tonåring". Hon visade mig vägen till den gamla versionen, som ju faktiskt är mycket lättare att hantera, så nu blev jag en hel del klokare. Tack T! 

Många tankar...

Mitt första blogginlägg ever! Vad skall det bli av detta?!?


Jag har redan en tid funderat på om jag borde börja blogga, men tanken har väl strandat på "för vem skulle jag skriva?". Nu gav syrran mig nyinspiration iom att jag blev antagen till hätäkeskuspäivystäjä-utbildningen i Kuopio. Om någon annan än syrran sen läser den är ju en annan sak, men kanske bloggen även kan bli en intressant historia att blicka tillbaka på?!


I skrivande stund är inte det slutliga beslutet ännu taget; åka till Kuopio eller inte? Många tankar o funderingar snurrar i huvudet... 


klarar barnen sig utan mig?  klarar jag mig utan barnen? klarar jag av att utbilda mig till nödcentralsdejour o sedan arbeta som en dylik? hur påverkas ekonomin?  frågorna tar inte slut i första taget; familj, släkt, vänner, hobbyn...


Jag brukar ju tänka att allt ordnar sig bara viljan finns o det tror jag att det gör om jag åker till Kuopio. Problem är till för att lösas. Jag har dessutom fått många puffar på vägen redan; "om du inte åker så ångrar du dig", "passa på medan du är ung ännu" m.m.


Konfunderad...